Kapitel 39: En man som heter Ove och döden

"Döden är en märklig och konstig sak"

   

Detta kapitel handlar om döden och Ove.  Folk brukade ofta säga att Ove var bitter, men egentligen var han inte bitter, utan han var bara inte glad med andra människor, och dem upplevde att Ove var bitter. 

När Ove förlorade sin fru Sonja, blev han mycket sårad eftersom Sonja var den enda personen som förstod Ove. Efter Sonjas död kunde inte heller tiden läka Oves sår.  Ove har nått den ålder där han tittar bakåt än framåt. Nu när Ove inte har nog tid framför att leva måste han hitta andra sak att leva för det. Men efter Sonjas död slutade Ove att leva.

 Ove blir akutsjuk och förds till sjukhuset. 

Sjukhuspersonalen vägrade låta den gravida Parvaneh att följa med Oves bår in i operationssalen krävde det, att Patrick, Jimmy, Anders, Adrian, Mirsad och fyra sköterska under vild kamp tillsammans höll fast hennes hand för att hindra henne att följa Oves bår.  Parveneh gråter och hennes ögon är svullna av gråt och hennes hår rufsig hon vill verkligen inte förlora Ove, eftersom Parveneh tycker väldigt mycket om Ove.

Efter några dagar på sjukhuset mår Ove bättre och Perveneh finns vid hans sida hon är lyckig för att Ove överlevde och skickas hem och perveheh med andra grannar hjälper Ove med vardagslivet. Parvenhes döttrar hade ritat teckningar åt Ove och på teckningarna stod de ”till farmor” och Ove hängde upp dem på kylskåpet.

Perveneh med barnen och Ove packar undan Sonjas saker och plötslig säger Parveneh till Ove att de måste till sjukhuset eftersom hon ska födda barn och det blir en pojke.